Fear drives faith.

där solen aldrig går ner andas din kärlek liv i mig. jag blandar ner vitt från tre apor i mina shakes för att överleva regnet. du sa att ”livet börjar snart”. jag hade missat det. din kärlek gör min skugga större, mina misstag tydligare. lika billigt som folköl säljer jag min själ och finner mig bunden i samma rep som höll mig som ung. utan tvekan tar jag mig hit igen för jag har förälskat mig i bojorna som håller mig fast. du håller fram din hand. jag ser den. vänder bort min blick. skammen bryter ner varje fiber av min kropp. du finns kvar. din kärlek dör aldrig. hjälp mig hitta hem igen.

My Incredible Talent For Misfortune.

I can feel you start to pull away
When I’m going insane

Måndag, ny vecka, nya möjligheter ey? Känns som jag sökt 100 jobb den senaste veckan men om jag egentligen tänker efter så ligger jag kanske runt 8 stycken. 3 ställen har lovat att höra av sig i veckan. Sen vet man ju hur det kan sluta, de säger att de ska höra av sig men gör det aldrig. Men man lever på hoppet eller?

För att dela med mig av mitt otroligt intressanta liv har jag hunnit med en sväng på gymmet idag och mår bara såååååå himla bra av det. Eftersom mitt liv mer eller mindre känns som tornado just nu är det svårt att hitta tid till träningen. Men med planering har jag i alla fall tänkt hinna med att gymma imorgon och på fredag, värt för er att anteckna mina vänner.

Ikväll har jag sänkt 2 energidrickor och spelat Lol med 2 gamla favoriter, Daniel och Tip. Eftersom verkligheten var lite jobbigare än vanligt idag var det skönt med två pelare som fick mig att skratta så jag fick ont i magen. Snart dags att ragga mig en känga av Jon blund och Good Charlotte håller mig sällskap. Egentligen är jag sjukt kissnödig men orkar inte gå upp. Allt är som vanligt, typ. Fast upp och ner, ut och in.

Over and out / Peach

Will you still love me when I’m no longer beautiful?

om du ger mig en illusion
ger jag dig en värld
har du tappat förståndet?
mina ord räcker inte till
jag kvävs under vatten
kallsup
våldsamma slag emot mina revben
faller
en hand ur led
ett leende
ovisshet, kaos
från höger till vänster, vänster till höger
under ytan, hör ingen mig skrika
bakom murar, ser ingen mina tårar
rasera min värld
dra mig ut med sot i lungorna
oförstådd
dömd till en tidsinställd bomb i tinningen 
splittrar dina ord med min tunga
kedjad emot botten av havet
inga tårar härifrån
inga missförstånd härifrån
om ljuset når mina ögon, blundar jag
eld blir till is
mina ord förblir innehållslösa
tomma
Ingen kundtjänst kan hjälpa dig med mig
olöst mysterium
ett pussel utan hörn
skakande själ

Tell me where do I belong.

Så löjligt effektivt man varit idag, eller det beror väl på vems ögon man ser det ifrån. Sökt flertal jobb inom måleri, hört av mig till löjligt många PT utbildningar med en drös frågor osv. Hunnit med två arbetspass och tuggat mig igenom 2 avsnitt med Game of Thrones. Som jag för övrigt bara sjunker djupare och djupare ner i.

För även om jag utgår från att alla jag gillar dör så kan jag inte låta bli att känna starkt för vissa karaktärer. Exempel, Greyjoy. Jag hoppas han dör. Fine han var varit med om massa skit men han väljer att leva i de förflutna, buhu. Daenerys har fanimej 3 drakar. Går ju att lista ut med röven att det bara är en tidsfråga innan hon sitter på järntronen. Eller det är bara en känsla, är snart färdig med säsong 2 så jag kanske inte får yttra mig så mycket. Bara en känsla.

Snapchat-1068944777

På kvällen lyckades farao Cim få med mig ut och äta på restaurang. Inte vilken som helst utan den jag själv jobbar på, Nami. Felicia, David och min solstråle Luna var med. Jag är värdelös på att gå ut och äta, händer i princip aldrig. Kanske för jag är snål. Hur som haver, det var mysigt som tusan.

Resten av kvällen spenderas hos Cim med fina sällskap och brädspel. Som jag suger på något så kopiöst. Wish me luck!

 

”Trying to find what I need that will set me free

Just Tell me where do I belong
Tell me where to go from here
So I can rewrite all my wrongs
I know there’s a place somewhere”